Platt fall för medmänsklighet 

Plötsligt händer det. Jag faller handlöst. På väg till jobbet missar jag trottoarkanten och stupar rakt i marken. Ligger stilla; kan jag röra mig? I luren mormor 88 år som undrar om jag lever. Tårarna sprutar. Det gör så ont. Ringer mina fina jobbarkompisar som kommer och hjälper mig till kontoret. En stukad fot, en uppretad axel som nu börjar få nog av mig, blodigt knä och favvo-jeansen trasiga. Stannade någon enda förbipasserande för att fråga hur det gick? Nej, inte en. Det funderar jag på ikväll när jag gjort skämtsamt gjort om Veronica Maggios låt ”jag kommer” till ”jag faller”… Vad är det för samhälle vi vill leva i?  Och vad lär vi barnen för beteende när deras föräldrar inte bryr sig i att andra vuxna ligger på marken? Jag blir arg, ledsen och rädd. Det här är definitivt inte vad Magdalena Ribbing skulle kalla folkvett eller medmänsklighet. 

Vem bryr sig-samhället är inget för mig. Punkt. 


Foto: Johanna Hulander, Joel home.