På tur i Dalarna

För exakt två veckor sedan stod jag här fylld av energi på bryggan i Tällberg och njöt av utsikten över Siljan efter att ha tillbringat några dagar i Dalarna med samma resesällskap som åkte tåg till södra Frankrike för ett år sedan.

I Tällberg vid Siljans strand. Foto: Anna Sylvan, Mrs Mighetto.

Allt sedan dess har jag längtat efter att förena Malin Lindner, Marlene Agemo, Anna Sylvan, Malin Mighetto, Hanna Wendelbo, Anna Kubel, Jasmina Bylund och Kristin Lagerqvist igen och få visa dem det landskap som jag är född och uppväxt i.

Vad finns det att upptäcka och vilka är “måstena” om man aldrig besökt Dalarna? Alla har såklart olika intressen och det varierar med årstid. De här stoppen gjorde vi på vår resa genom Dalarna;

Stora Skedvi

I den lilla byn Stora Skedvi by i södra Dalarna börjar vår tur i Dalarna. Här köpte några entreprenörer en fd knäckebrödsfabrik och har idag skapat ett slags “all-aktivitets-hus” med basen i Skedvi bröd, knäckebrödsbakning som du själv får se med egna ögon när det bakas för hand. (Jag köpte med en hel flyttkartong med deras “Spill-bröd” där de icke-perfekta kakorna hamnar).

Skedvi Knäckebröd. Foto: Malin Lindner.
Kulinariet. Foto: Malin Lindner.

Sedan saknades en restaurang där man tog tillvara det närproducerade som finns i den här jordbrukstäta delen av Dalarna och restaurang Kulinariet öppnade. Åt en av de godaste hamburgarna jag ätit på länge i solen på denna lite okända pärla. Mätta och belåtna fortsatte vi till…

Carl Larsson-gården

Ni som läst min blogg genom åren, den här texten eller kanske lyssnat på Inredningspoddens avsnitt som spelades in från Larssons kök (Lyssna här annars) vet ju att det här stället som jag besökt så många gånger i mitt liv är ett favorit-ställe där jag varje gång ser något nytt. I år är det också 100 år sedan Carl Larsson dog (inte på CL-gården utan inne i sitt hus i Östanfors i Falun).

Den berömda blomstertrappan. Foto: Johanna Hulander.
Detaljer. Foto: Johanna Hulander.
Carls porträtt av Karin. Foto: Johanna Hulander.
Draperiet av Karin Larsson. Foto: Johanna Hulander.
Fikakorg i trädgården med utsikt mot huset och Sundborns-ån. Foto: Johanna Hulander.
Färgerna i matsalen! Foto: Malin Lindner.

Har du vänner eller bekanta – Med det minsta intresse av konst, inredning eller historia – som inte upplevt detta konstnärshem, så bör du ta med dem hit. Under de senaste åren har Karin Larssons design och inredning uppmärksammats betydligt och textilierna hon designat är konstverk som idag nästan är omöjliga att återskapa. Exempelvis det här makalösa draperiet (se ovan) som skiljer Carls rum från Karins och barnens rum.

När du besöker gården så ta en tur i trädgården som restaurerats efter hur den trädgårdsintresserade Karin skapade den en gång i tiden. Jag köper faktiskt med mig från museibutiken boken “I min trädgård vill jag vara Karin” i hopp om att få tips till min egen trädgård…

PS Ska du åka runt Dalarna och besöka flera museum eller gårdar kan du köpa något som heter “Kulturpasset” där du kan få rabatter och i slutändan när du besökt alla stopp och fått stämplar från alla ställen – En dalahäst… DS

Övernattning och middag i Falun

Falun är mest känt för sin gruva från 800-talet som faktiskt numera är en del av Världsarvet då Falu gruva har en av världens bäst bevarade gruvmiljöer. Det är verkligen en häftig upplevelse att åka ner 70 meter under jord (och höra historierna berättas om “Fet-Mats” som jag knappt kom ihåg efter visningar här med skolan för x antal år sedan)… Har du barn eller barnbarn är det här ett ställe som de aldrig kommer att glömma att de besökt.

Vid kanten till gruvan finns Gruvortens B&B, ett 1700-talshus som Marie och Mats driver.

Marie som driver Gruvortens B&B i Falun. Foto: Johanna Hulander.

Här checkar vi in för natten med utsikt rakt ner i gruvhålet där vi får höra att Dalarnas landskapsdjur – Vet du vilket det är?… – Ja, berguven (bubo bubo) bor med sina ungar.

Utsikten från Gruvortens B&B.
Middag på Banken Bar & Brasserie i Falun. Foto: Johanna Hulander.

På kvällen går vi ner till Banken Bar & Brasserie (Ligger i det gamla bankhuset), det ställe som var mest populärt när jag bodde i Falun och som fortfarande är det ställe dit jag helst går när jag är “hemma”.

Drivs fortfarande av kocken Ingemar Eberstål och maten är även nu vällagad och god.

Dagen efter vaknar jag tidigt till strålande sol och jag och Marlene drar på oss träningskläder och går turen runt “Stora stöten” som gruvhålet kallas sedan det rasade någon gång på slutet av 1600-talet.

Ingen berguv i sikte denna gång.

Det finns en stig som tar 15-20 minuter att gå runt. Äter en jättegod frukost hos Marie som bakat fil-limpor och bjuder på hemlagade sylter och marmelader.

Innan vi lämnar Falun går vi bokstavligen till grannen som tillverkar framförallt slamfärg – Falu Rödfärg – för att se hur de deras pigment tillverkas från slaggsten till färdigkokt produkt.

Olika kokningar och nyanser hos Falu Rödfärg. Foto: Johanna Hulander.

Trots att jag gått i skolan ett stenkast härifrån och själv målar bergsmansgården med deras slamfärg så har jag aldrig besökt deras produktion förrän nu… Intressant att se detta hantverk i verkligheten. Hur det speciella pigmentet tas fram!

Jag och Marlene i slamfärgsfabriken.

Ornässtugan

Efter det åker vi cirka 20 minuter söderut i riktning mot Borlänge. Till Ornäs och Ornässtugan. Det här muséet hade jag inte besökt sedan skoltiden och det kändes som det var dags igen att få höra historien om Gustav Vasas resa genom Dalarna och se denna makalösa byggnad från 1500-talet igen.

Sängen där Gustav Vasa knappt hann sova en blund innan soldaterna kom… Foto: Johanna Hulander.
Ornässtugan från 1500-talet.
Hembakade gigantiska ”dasslock”. Inte att leka med. Foto: Johanna Hulander.
Svensk historia på Ornässtugan.

Och jag måste säga att det dröjer inte lika länge till nästa gång för guiden Åsa Ehlis är en fantastisk berättare av rang som trollbinder oss med lagom långa historier om gården och Vasa-tiden. Missa inte att äta lunch eller fika i den omsorgsfullt skapade restaurangen där allt är hemlagat och med bakverk som inte finns någon annanstans! På vintern har de öppet på helger då det går att åka skridskor nedanför på sjön Runn.

Hildasholm i Leksand

Efter att ha åkt vägarna från Borlänge genom mina barndomsbyar i Gagnef kommer vi till Leksand där vi gör ett stopp på gården Hildasholm . Ett stopp som nästan är ett måste om du inte gjort det tidigare. (Men tänker du göra det i år får du skynda dig för de har inte öppet under vintern då huset inte är uppvärmt).

Hildasholm. Foto: Johanna Hulander.

Författaren och läkaren Axel Munthe ger sin engelska fru Hilda Pennington Mellor den blivande gården vid Siljans strand i bröllopsgåva. Arkitekten Torben Grut har tidigare ritat Solliden till kronprinsessan Viktoria och han anlitas nu till att skapa detta sommarhem som det kommer att bli 1910 då huset står klart. Nu råkar vi denna dag ha lyckan att få Mikael Backström som guide. Mikael utbildar guiderna på gården och det han inte kan om gårdens historia är inte värt att veta… Så vi får under en timme den mest underhållande visning om familjen och om föremålen. På Hildasholm finns även en stor trädgård och även ett café.

Salonger på Hildasholm och broderier av högsta kvalitet. Foto: Johanna Hulander.

Övernattning på Åkerblads i Tällberg

Vi åker från Leksand längs med Siljans strand (Välj den vackraste slingrande vägen) en mil norrut mot Rättvik där den lilla byn Tällberg ligger.

Tällberg. Utsikt över Siljan. Foto: Johanna Hulander.

Byn som ligger vackert beläget på en sluttning mot Siljan blev känd när järnvägen drogs hit 1914 och turisterna lätt kunde åka hit. Idag finns cirka 10 (!) hotell här. Jag tror att jag besökt de flesta av dem och för 15 år sedan hade vi vår bröllopsfest på Åkerblads mitt i byn och jag återkommer ofta just hit.

Åkerblads i Tällberg. Foto: Johanna Hulander.
Åkerblads. Foto: Johanna Hulander.
Min rumskompis var ju även denna gång Malin Lindner som är en av Sveriges bästa fotografer som du ser här när hon snabbt tar en ögonblicksbild av vårt obäddade men vackra rum.
Spa-området med pool och bubbelpool. Foto: Malin Lindner.

Detta familjeägda hotell som drivits av familjen Åkerblad i många generationer känns just familjärt och ombonat. Hotellet har byggts till i omgångar genom åren åt alla håll och är inrett i traditionell Dala-stil. Jag väljer helst rum i huvudbyggnaden eller i de små separata stugorna som finns i området. (Perfekta i dessa Corona-tider). Restaurangen är hemtrevlig, kaffepannorna i koppar gigantiska och det brinner oftast i den öppna spisen i storstugan. Vi får ett spa-kit med härliga krämer som vi använder i det fina spa-området med pool, bastu och ett stort gym. Missa inte heller att du kan åka hit på dag-spa och få behandlingar av massörer och spa-terapeuter. Men det får bli nästa gång. Efter några dagar på resande fot skiljs vi åt. Saknar redan det bästa ressällskapet. Until next time!

MERA LÄSTIPS! Vill du ha flera tips om #Dalarna så kan du också läsa mitt blogginlägg som jag gjorde för 3 år sedan. Läs här.